Smekmånaden är över. Jag har funderat över blogginlägg jag läst, bland annat att andra gången man kör LCHF är kroppen väldigt mycket segare på att gå igång med viktminskningen.
Andra gången? Undrar kanske vän av ordning. Det finns tydligen personer som går ned det de ska och sedan kh:ar upp sig igen. Det borde fallit mig in, strängt taget. Någonstans tidigare har jag skrivit här att jag skulle köra LCHF för att slippa hungern och att viktminskningen är litet av en bisak. Det är en sanning med modifikation, har jag kommit på. Hur mycket har min syn på liv, livsmedel och livsmetoder förändrats här på den här tiden.
Jag kan ju säga att den här platån gett litet perspektiv på mina känslor inför redogörelser om att vikten inte rubbas alls hos somliga som kör strikt LCHF. Vad är det som lett fram till platån, undrar jag. Naturlig reglering eller har min livsstil så sakteliga börjat slira (tillbaka) in på kolhydraternas autobahn?
Snackade med en kär släkting här, tänkte skicka en svettisjacka i 6XL (!) till honom för den är rätt stor. Han frågade om det inte är bäst jag behåller den om jag skulle gå upp igen?
- Då tar jag livet av mig.
På sätt och vis gör jag väl det hälsomässigt i alla fall.
Det får bli en fundering till en annan dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar