Dagar som kommer, dagar som gått

Belackare menar att man på LCHF-kosthåll - jag vägrar använda ordet diet, för det är en livsstilsförändring - att man på grund av lågt kolhydratintag skulle komma att lida av koncentrationssvårigheter och rentav sämre drömsömn än på en isokalorisk kost.

För undertecknad stämmer det inte, mygg däremot är drömsömnens nemesis. LCHF har jag kommit att förstå mer och mer om, vad det gäller inverkan på det personliga matintaget. Som jag nämnde igår hade jag gått över nio timmar mellan måltiderna utan att känna nämnvärda hungerkänslor. En rätt så intressant känsla, fattar ju vad Skalmans mat- och sovklocka skall representera.

Hungern har alltid varit ett ok för mig; jag är uppväxt på smörgåsar och ett enda mål lagad mat om dagen. Händelsevis har jag alltid varit överviktig som barn och som vuxen. Från 21-27 års ålder vägde jag normalt för min längd utan att låtsas att jag är 2,65 meter när man kollar vikt/längdtabellerna.

Under tre års tid sprang jag cross-country som mest en mil varannan dag och snabba halvmilapromenader dagligen utöver slit på restaurang. Jag gick ned rätt mycket, en sådär 45 kilo på drygt nio månader. Det håll i sig ända tills jag började springa på krogen istället och börja jobba på kontor. Som mest har jag vägt 163 kilo vad jag vet.

Det är 70 (!) kilo från min toppnotering (eller ja, botten) på 93 kilo när jag höll igång som mest. Ändå sa en tjej jag snackade med då att 93 kilo är ju ganska mycket vikt ändå... Idag hade hon fått örat fullt. Jag fattar ju att hon bara var avundsjuk - numera.

Utsikterna att gå ned till 93 kilo kanske inte är de största, men kan jag gå ned till att jag ska kunna komma iågng att jogga en halvmil är bara det världens gåva. För löpning är verkligen den roligaste motionen jag provat. Jag ska dithän, tänkte ge mig själv det i 40-årspresent. 10 år längre liv och ett löparliv tillbaka, inte det sämsta.

Men en dag i taget, en vecka i sänder, berget tar tid att köra bort.

Men om jag ska gå in på vad jag numera har fått tillbaka:
Jag kan stå på huk hur länge jag vill Och resa mig utan att hålla i något
XXL på KappAhl passar bra - igen
Trappor är inga problem - inte ens om man känner efter
Inte ont i knäna alls - jag har liksom inga knän längre
Bättre sömn - snarkar inte längre märkbart
Sover längre perioder nattetid

Fast:
XXXL på Dressman är skitsmått - en skräpaffär ärligt talat.

Over. Out. Mcal, here I come!