Jaha, vaddå efter E och utan E:n???

Jo, för när jag startade LCHF en dag, det var den 21e juli 2009. Då var mitt liv fullt av E, både på vågen och på innehållsdeklarationerna.

Jag tänkte här berätta om egna perspektiv och upplevelser under min tid med LCHF, det känns inte som om det är en livsstil jag känner ett behov att byta ifrån.

En gång i tiden var jag en hårsmån (21 dagar) från att göra en gastric bypass, resultatet av denna procedur hade blivit att jag livet ut hade kunnat äta 1½-2 dl föda och dryck. Leva eller överleva kändes det som man fick välja mellan. När jag klev på industrivågen på sjukhuset inför min operation stannade inte vågen förrän den visade 163 kilo. Det var allt annat än muntert.

Men, trögtänkt som man kan vara ibland fokuserade jag på de än kvarvarande hälsotecknen jag ändå hade i behåll. Och så friserade jag för mig själv ett par som börjat svikta betänkligt, men det är en annan historia.

Jag kunde i alla fall:
knyta skorna (wow, liksom)
resa mig upp utan att ta tag i något (halvt sant)
cykla i princip vilka sträckor jag vill (helt sant)
gå upp för ett par trappor (halvt sant, kunde men undvek helst)
hitta kläder i vanliga affärer (rätt osant, knappt ens träningskläder fanns längre i min storlek)

Så här i återblick var det nog bara de sakerna jag kunde göra obehindrat. Självskattningen jag och alla andra fyllde i frågade om olika fysiska färdigheter; gå i trappor, promenera etc och hur väl man ännu klarade av de.

Ja näe, som jag säger ibland, det funkade inte riktigt. En episod, tio dagar, med stick i hjärttrakten kändes också som ett varningsskott. Men det är ett berg att rubba, i bokstavlig och bildlig mening i en situation som min med ett BMI i takåsarna.

Jag bestämde mig för att inte genomgå operationen, dels av rädsla för min hälsa, men dels för att jag sista gången opererades för gallan (långt mindre överviktig än idag, tack så mycket) var jag grymt svag nästan tre månader efter. Tre månaders svaghet på en arbetsplats löser man genom att vara sjukskriven, när man går på högskolan "löser" man det genom att gå om en termin. Nej, tack, jag är gammal nog när jag - förhoppningsvis - planenligt tar min socionomexamen.

Allt det andra med reflux, vällingdiet, mosade grönsaker och ett liv utan kolsyrade drycker i någon form och utan fett lockade inte direkt heller. Men jag visste inte om jag hade det i mig att gå ned så mycket en tredje gång i livet.

Vad för andra sätt utom Viktväktarna finns att gå ned i vikt? Svält i en eller annan form, hyfsat välbyggd och stark är jag ännu efter några år på gym - lägg till den saken också till listan däruppe.

Är någon intresserad av att läsa här?

Ha det gott, men inte alltför gott.
Johan