Tågordningare

För att hitta nya vinklar på viktminskningen och för att inte tråka ut sig till döds tror jag det är viktigt att återuppfinna sig själv och ha ett mål i sikte. Jag har inte bestämt mig för nästa mål, för i dagarna jag uppnår jag mitt första: 10% viktminskning. Ett bra tips från viktväktarna, allt är inte kass med fetmans evil empire. I stort sett allt, men inte tvär-allt.

I höstas vägde jag 163 kilo och nu visar vågen 147 kilo; min berg-metafor är rätt så passande. Det är en del plagg som börjar sitta skapligt, men inga gamla favoriter går på riktigt än men det är snart dags. Jag har en fantastisk vintage Peak Performance-jacka som kostade en förmögenhet 1994, den har jag inte använt på *host* några år. Nästa vinter.

Oavsett vilken framgång LCHF har ur viktminskningshänseende är det ändå viktigt att tänka på att om man har ett BMI i taket får och måste viktminskningen ta tid. På ett sätt är det overkligt att vikten rasar av en, men det var väl dags att jag var öppen för det här projektet.

Lunch var 5 stycken Bullens pilsnerkorv, hade inte någon större aptit och ville ut med lilla älsklingen. Middag blev sallad, lax med dill och citron och en fullfetts créme fraiche-sås med en halv deciliter Vensk kallpressad rapsolja i för att bygga upp fetthalten. Det var gott.

Provade att ta en bit ost en stund innan maten för att sätta igång maskineriet, tror det kan vara en bra grej. Men är du hungrig mellan målen äter du helt enkelt för lite, tre mål mat tror jag är ett bra riktmärke.

Äggröra, grädde och ½ paket bacon blev en hygglig start på en annars rätt seg dag, men nu börjar det ordna till sig för att parafrasera Sällskapsresan.

För övrigt anser jag att stärkelsekolhydrater inte direkt är av godo. Redan på en Finn Crisp får jag blodsockersvänging, utan att ha det minsta problem med blodsockret efter min senaste test inför gastric bypass som tack och lov inte blev av.

En uppväxt på mackor kunde inte bli mer fel.