En lunchupplevelse.

Idag hade jag med mig mat till jobbet. Måltiden bestod av två kokkorvar av fabrikatet Göl 3,5% kh och en Rishultskorv x% kh. Till det hade jag en påbörjad burk med Skagenröra med fullfett. Tyvärr en massa E i salladen. RydbErg liksom, men ibland har nöden ingen lag.

Jag sätter mig och slevar i mig, lunchen går ju snabbt med LCHF i varje fall. En tjej på mitt kontor ger mig - hon är inte den första - ett snett ögonkast och förkunnar:
-Det där kan ju inte vara nyttigt. [För överviktiga typer som du har ju ingen koll på vad ni ska äta]. Hakparenteserna är en inte helt otänkbar tankebana, eller så kom det bara ut fel.

-Jodå, svarar jag, det är det. Ja utom tillsatserna då, men ibland har man brått.
-Det är ju en massa felaktigt fett där och inga grönsaker.

Jodå, alla tillrättavisningar i normal samtalston utan särskild betoning.

-Nope, allt fett jag behöver och en del proteiner. Jag äter på ett sätt som utesluter kolhydraterna.
-Inga kolhydrater?
-Nej, principiellt kunde vi bytt lunch du och jag för du äter inte heller några kolhydrater och förutom att din räksallad skulle kräva en rejäl klatt majonnäs på så är det något jag skulle kunnat äta.
Det blev en trevlig diskussion och hon fick nog upp ögonen för att det finns andra sätt att äta på som kroppen kan må bra av. Den normalviktige behöver sällan göra några jätte-avväganden vad gäller kosten; en balanserad kost ger inte upphov till särskilt hög övervikt. Alla vid bordet deltog, även ett par tre som anslöt efter hand.

-Äter du inga grönsaker?
-Nope, behövs inte, kosttillskott kanske man får ha, men tomater äter jag för att det är gott och innehåller antioxidanter.
-Men isbergssallad, som inte innehåller något alls egentligen, och grönsaker som växer på marken "får" man äta. Men jag vill ha igång min viktminskning och hoppar kolhydrater i stort sett.

Jag undrar vad som hade hänt om jag hade fällt den inledande kommentaren till henne om hennes mat. *) På nåt sätt tror många att vi överviktiga är i behov av både svält- och självsmalas ackumulerade (läs: indoktrinerade) visdom kring maten och ätandet. Annika kom med på ett hörn också.

*) = Hon hade gått i taket. Förr kanske jag också hade gjort det, men då hade jag missat tillfället att få bedriva litet LCHF-upplysning. Det hela blev ett konstruktivt samtal, jag berättade även om mina överväganden om GBY och så.

In lard we trust.

Still.