Jag tänder ett ljus och låter värma mig, här i juletid. Julen kan också få handla om tacksamhet för det år som gått och att ge en stund i gåva, att minnas de medmänniskor som inte längre är vid vår sida.
… i fängelset, i ensamheten på ölkrogen eller ute på det blåsiga snöpiskade torget men också på den andra stranden.
God jul alla ni och alla andra.
Ett tänkvärt och inlevelsefullt inlägg kom händelsevis samma dag - idag! - som jag förde en ganska lång konversation med en bekant som berättade att hon överväger en GBY. Angående mitt gamla inlägg:
http://ettliveftere.blogspot.com/2009/09/varfor-overvager-man-egentligen-gby.html
har det starka drag av skröna, vad gäller bland annat teskedsmatning efter den första tiden efter op och kolsyrade drycker. Det är jag faktiskt glad över både att jag hade fel och att någon påpekade detta. Rättelse skall vidtagas å det snaraste.
Varför, var min spontana fråga. Alltså till min bekanta. Den personen har sett mig förlora en hel del i vikt och fått ta del av den faktiska klassresan en rejäl viktminskning innebar för mig. Vederbörande är även förtrogen med mitt tillvägagångssätt; LCHF. Efter att ha provat "allt" *) har nu vägs ände nåtts; dags för GBY. Litet så i alla fall gick resonemanget. Vi diskuterade matvanor och hon äter som folk gör mest, hemlagat, matlådor och hämtsallader. Med kanske ett enda litet, eller ja, ganska stort undantag; ett högt och ständigt godisintag.
Till sist har (bland annat) denna vana lett till en övervikt som blivit begränsande på flera sätt; dels fysiologiskt men också i utövandet av såväl sitt yrke som det stora intresset i livet. Utseendet lär ju inte förändras nämnvärt menade jag på; GBY eller vad som helst kan ju kallas viktminskningsstrategier – inte gör-om-mig-strategier. Utseendet var hon nöjd med, med rätta.
GBY kan ju kallas för quickfix; under min LCHF-resa i livet har jag stött på en del personer med såväl lyckade som mindre lyckade ingrepp bakom sig. De har varit vänliga och förtroendefulla att berätta om hur det gick, de utsagorna har delvis ändrat min syn på GBY som livsstilsingrepp. Men epitetet quickfix känner jag är rätt så anknutet i min värld till GBY och liknande grejer; det adresserar inte det som ledde till problemet med att äta sig överviktig. Bara vad problemet ledde till, övervikt. Risken är att beteendet överätande, när det inte är möjligt längre, kan kanaliseras på andra sätt till exempel alkoholintag.
GBY är ett enormt ingrepp, där mycket kan gå snett, flera omoperationer är vanligt liksom klinisk depression. Men huvudproblemet är att lika litet som LCHF ändrar din insida gör GBY eller något annat det alldeles av sig självt. Min anekdotiska erfarenhet av GBY är att GBY till sist tycks ha blivit en "nödutgång" för de personer som jag talat med. För vad är egentligen viktökningen ett uttryck för? Det finns lika många berättelser som individer med viktproblem, den saken är klar. Det kom jag på idag under samtalet, hon jag pratade med tyckte det var en rätt passande liknelse. Frågan är vart nödutgången leder ut någonstans; ut på mittfilen på E22? GBY är inte ett tecken på svaghet eller karaktärsbrist, men det är bokstavligt och bildligt en återvändsgränd vad gäller din kropp och ditt inflytande över den. Den blir aldrig densamma, på gott och ont. Min spontana teori är att det även under GBY, blir möjligt att nå insikt om varför man använde mat destruktivt. Men jag är glad att jag slapp ta den farliga och slitsamma omvägen.
För jag kan ju blaja om att min övervikt bara handlade om hunger och att jag till sist funnit ett sätt att äta som gör mig ohungrig. Men det stämmer inte i bemärkelsen att det är enda och hela bilden, maten hade blivit en följeslagare att luta sig mot i vått och torrt. Det fanns alltid en anledning till att äta; ledsen, glad eller för att fira you name it. Jag har aldrig varit för sjuk eller för ledsen för att äta – eller ohungrig. Det tillståndet hjälper inte LCHF mot, den känslan är ett uttryck för något annat i mig. En historia som börjar med en tjock själ.
Men LCHF gav mig sinnesro att tänka och det ledde till ett mod att inse att saker måste förändras, men utökade även mitt perspektiv på saker som blivit möjliga att förändra men jag innan hållit för omöjliga; varför var det så?
Den svaret slipar jag på ännu, kommer nog göra det hela livet. Men utan vilja till förändring kan du inte förändras i grunden, det blir bara att fixa till utanverket.
Men:
Du duger, du duger precis som du är. Det måste du lära dig att tro på, för det finns så många som är beslutsamma i att ge dig känslan av motsatsen. Den känslan leder till tankar som leder till handlingar som inte är bra för dig. Inom KBT-litteraturen används uttrycket tankefel som låter ganska normativt, men handlar om tankebanor, falska antaganden och föreställningar som får menlig inverkan på individens försök att leva sitt liv rätt med utfall den önskar sig.
In lard we trust.
P.s. Ringen är ju för stor nu förresten, tappade den nästan på Willys, får snickra till den i Egypten.
*): Utom LCHF
Hur berör man någon? Får jag begära att få beröra någon? Under min tid inom LCHF har även argumenteringen om och reflektionen kring livet tagit fart på andra områden.
Ett säkert kort jag har, är att vara ärlig. Det är inte alltid uppskattat, ibland är det en källa till strid och tvedräkt; men man berör alltid. Den som rörs kanske inte tänker på det medvetet, men det är svårt att värja sig mot. I bemärkelsen tänka bort helt, för inget i livet går dig egentligen förbi.
Bara vanan, erfarenheten och övertygelsen om att du sett allt och vet allt du behöver lära dig kan skymma din sikt. Det vill säga du själv.
Minns du hur något skymde din sikt och varför? Vad kan skymma och tynga dig som du vill se förbi?
In lard we trust.
Mitt skolarbete tog längre tid än väntat att få klart och krävde mer energi än jag trodde. Vilket ju är bra, då blir det bara ännu mer lärorikt.
Som minnesgoda läsare (finns ni kvar?) vet inledde jag en platå i december; nu har den brytits - äntligen! Är nere på 128 kg nu efter att ha stampat och stampat och - ja ni fattar - i nästan nio månader. Enda skillnaden är: ingen träning alls. Gick ju på gym ett par gånger i veckan under sommaren och våren. Av olika anledningar blev det inget av med det på tre-fyra veckor- Så fick vågen spelet!
Otippat är bara förnamnet, men det är väl ok kan jag tycka.
Mina matintervaller har blivit än mer osociala. Sambon klagade på att jag inte ville äta middag vid ett visst klockslag när vi var i Göteborg häromsistens. Nu är det som regel två måltider och en mellan-måltid med fläsksvålar, en bit ost eller skinkrullar mitt på dagen. Känns härligt, speciellt när vågen äntligen bestämt sig.
Trist med träningen, men jag verkar kunna cykla hur mycket jag till och jag har börjat göra armhävningar de flesta morgnar, uppe i 38 st än så länge. Målet är väl 50 till att börja med, rimligen blir de fler "av sig själva" när jag losar litet mer vikt.
Förresten, jag hade ett LCHF-bootcamp med en mycket kär släkting här i somras. Han visade sig efter en lång uppmjukningsperiod intresserad och jag körde på med LCHF-kökets bästa sida under en vecka när jag besökte han i somras. En till anhängare, Annika =) Han fick Skaldeman att läsa, sedan rullade det på. Som sagt, hälsovinsterna kommer ju rätt så direkt.
124 kilo var min bottennotering, eller vad man ska säga, med VV. Snart känns det som jag är förbi den. Ska boka ett avslutande möte med min LCHF-person här också, känns litet mer motiverande när min platå verkar vara över - för den här gången.
In lard we trust.
Se upp för skrämmande före och efter-bilder på en blogg nära dig, snart.
-Stå där som ett cirkusdjur i mina gamla kläder, glöm det.
Se där, redan då fattade jag något jag sedan borde ha mints *).
Mints? Ja, faktiskt, sällan det skrivs.
Ett par viktiga frågor (frågor av vikt, haha) nu:
Vågar du sedan formulera dig ärligt och också lyssna på svaret?
Vad gör du om du lever ett liv du inte vill ha?
---------------------------------------------------------------------------------
Först behöver du bestämma dig för för vad det är för liv du vill ha. Är det stora olikheter mellan det du har och det du vill ha; vad kan ändras och vad vågar du börja ändra? Allt som sker stort, sker smått.
In lard I trust.
Förlåt dig själv för dina fel och brister, känn tacksamhet för att du lever och har ett hem - ni som har det.
P.S. Fy fasen, jag hittade en bild på mig från min dotters femårsdag. Jag funderade knappt över om det var ett liv jag ville ha. Men det var det, i de viktigaste sakerna.
De viktiga grejerna har jag inte förlorat ur sikte och har kvar.
*) = Vad borde jag ha mints? Min känsla av värde, varför jag var och är värd att må bra.
Har haft dåligt med motivation att skriva; har liksom fått utlopp för det i min dagliga gärning, studierna.
Men, det betyder inte att jag inte skrivit något som kan tänkas höra hemma här.
Ämnen jag har funderat över sedan sist är utan rangordning:
Biggest loser
Svältfanatiker
Självbild
Andras bild
Önskeliv eller rester-liv?
--------------------------------------------------------------------------------------
Eftersom jag har litet militanta drag ibland när det gäller vissa saker börjar jag med eländet Biggest loser. Det är en reality-såpa där folk bokstavligen ska löpa fettet av sig och den som losar mest, därav biggest loser, vinner säsongen. Förnedrings-teve, någon?
Men hörni, är det inte lite att axla omvärldens fördomar att ställa upp i biggest loser och dylikt?
Slankhet är ingen garanti att man aldrig blir en "förlorare", bara att man slipper banta. Jag själv skulle ivf aldrig kolla på sådan dynga, eller någonsin ställa upp i det. Men all motivation som man blir hjälpt av, visst. Var noggrann med att din identitet definieras av dig själv; inte av andra.
Antingen kan jag kalla min viktminskning förvandling - tillbakagång. Men säga att jag förlorat i vikt? Nej, viktvinnare är ett bra ord jag kommit på för oss/de som lyckas och förblir nere i vikt.
ILWT.
Har varit en hel del sista tiden; tenta, sjukdomar och annat mög som det sägs ibland här nere. Jag har börjat fotografera, debattera igen på diverse obskyra forum samt städat ur en nattduksbordslåda. Känsliga läsare varnas.
Ja, det ena eller det andra? Jag har varit på flera platser och allt har jag testat, nästan.
Så det så.
