Jag har funderat till och från sista tiden över mina motiv till att göra GBY. Eller ja, det blev ju ingen, men varför ville jag göra en?
Kom på nu att jag måste ringa sjukhuset och ta bort min plats i kön. För ett sådant ingrepp vill jag aldrig göra. Hur som helst.
Men vad gör man? Med explosiv, livsfarlig övervikt, inget man gör verkar hjälpa och pressen av konstant hunger gör att alla föresatser och planer faller ihop som korthus inom loppet av veckor.
Om man jämför alla fördelar med att leva med LCHF är faktiskt det faktum att man slipper hungerkänslor den allra, allra främsta. Jag går inte och lägger mig hungrig och vaknar inte hungrig. Maten smakar gott och numera tar jag det ännu lugnare när jag äter så jag uppnår mättnadskänsla en liten stund efteråt. Det tog ett tag att vänja sig vid det; med kh i maten blev jag ju i princip hungrigare medans man äter tills kroppen slutligen säger stopp.
I alla fall: varför GBY, gastric bypass? Ät 1½-2 dl föda resten av livet och säg nej till kolsyrade drycker i varje form och glöm feta maträtter i allmänhet.
Vad är det man går ned av? *Vad* är det kroppen går ned? Vatten och muskler till stor del. Sedan att musklers förmåga att bränna fett är aningens överskattad, men de 95 kilo muskler jag har "drar" ändå en 800 kcal om dagen. Kroppen drar sig dock inte för att omvandla musklerna till protein för driften om du inte får i dig tillräckligt. Proteinpulver är bara att glömma och muskelförlust är en del av spelets regler blev jag åthutad av en dietist under GBY-informationen på sjukhuset i stan.
Bara risken om ca 30% att du måste göra en operation till är ju avskräckande bara den. Men är feta människor så lata och dumma att de vill ha en quick-fix till allt eller är det ett samhälles krav man förgäves försöker leva upp till och konformera sig till? Eller blir man indoktrinerad att om man är fet så har man inget val. Hur realistiskt är det att gå ned 50-60 kilo? Vilket stöd har man att hämta? Från vänner, familj och samhälle?
Man är ärligt talat rätt ensam om att försöka gå ned. Inte för att man inte har vänner eller familj eller partner utan för att de kan inte gå ned åt en.
Skulle man frågat runt på GBY-mötet om folket hellre skulle valt ett annat sätt att gå ned sextio kilo utan att snöra av magen för livet och inte behöva äta med tesked resten av livet; hur många hade lidit sig igenom alla trista fakta man fick sig till livs? Med risken för att dö på op-bordet, om-operation, depression, reflux etc ad nauseam?
Ett fåtal som kanske visste med sig att enda vägen är ett fysiologiskt "Antabus" som inte tillåter missbruk och man får så obehagliga hjärtklappningar om man missköter sig med maten - dumping.
-Det misstaget kommer NI ALLA ATT GÖRA, SÄKERT MÅNGA GÅNGER TILLS NI LÄR ER, sa Dietisten förresten. Tack, tack för förtroendet.
Se källa:
http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=6632
Citat ur artikeln ovan:
"Ett observandum hos kirurgpatienterna kan vara deras tidigare start av övervikten. De flesta av dem utvecklade sin övervikt under barndomen, och detta innebär att de har en bild av sig själva endast som feta. Det är ett potentiellt viktigt, men ännu lite uppmärksammat, faktum att den feta kroppshyddan i sig kan ha kommit att utgöra en väsentlig del av identiteten [17]. Hos patienter med fetma sedan barndomen finns det ingen annan känd vuxen kroppsidentitet än tillståndet med fetma."
Det här kan vara ett aber, det är bra att sådant också står med. Men det säger mer om den identitet feta gärna tilldelas - än den de helst vill skapa åt sig själva.
In lard we trust.
fredag, september 25, 2009
torsdag, september 24, 2009
Brevet från LCHF-land - De ohungrigas trosbekännelse
Kan rekommendera hugade att ta kontakt med en LCHF-terapeut, eller vad man ska kalla de. Hade det inte varit för kickstarten vi fick, jag och min sambo som inte bara täckte hur och när utan också varför, hade jag kanske (läs: nog) inte suttit här och skrivit.
Dels har LCHF-personen ofta tillgång till rätt mycket mer sofistikerad utrustning*) än man har i badrummet dels kan man ibland behöva råd och dåd.
Men det är klart, ett måttband, en våg (kanske) och en del djävlaranamma kommer man också långt med.
It works if you work it, so work it you're worth it sägs det inom en annan världsomspännande rörelse. Kan appliceras på alla former av överbruk och varför man kan få ett bra liv med måttlighet.
Nog med aforismer nu. Hitta ett sätt att leva du kan tro på, som inte skadar dig själv eller dina kära, skriv en bok om det dra dig tillbaka rik.
Min bok kan heta:
Kebabdieten - utan steg till frihet
Peace och sov gott alla ohungriga; ni andra ta en kvällsmacka =)
*) : man kan stå ut med att inte ha sjunkit mycket i vikt om fettprocenten sjunkit ett par hack.
Dels har LCHF-personen ofta tillgång till rätt mycket mer sofistikerad utrustning*) än man har i badrummet dels kan man ibland behöva råd och dåd.
Men det är klart, ett måttband, en våg (kanske) och en del djävlaranamma kommer man också långt med.
It works if you work it, so work it you're worth it sägs det inom en annan världsomspännande rörelse. Kan appliceras på alla former av överbruk och varför man kan få ett bra liv med måttlighet.
Nog med aforismer nu. Hitta ett sätt att leva du kan tro på, som inte skadar dig själv eller dina kära, skriv en bok om det dra dig tillbaka rik.
Min bok kan heta:
Kebabdieten - utan steg till frihet
Peace och sov gott alla ohungriga; ni andra ta en kvällsmacka =)
*) : man kan stå ut med att inte ha sjunkit mycket i vikt om fettprocenten sjunkit ett par hack.
måndag, september 21, 2009
En resas två första månader
Den här tiden har verkligen känts som två månader på vissa sätt, på andra sätt längtar man ytterligare två månader fram i tiden. Men nu är vi här i alla fall.
I helgen nu köpte jag mina första jeans - i vuxen tid bör jag tillägga. En rätt juste köpupplevelse, blev det på Domus (!) här i stan. Underbart vänligt och intresserat bemötande och vi fick oss till livs en fin pratstund om livet i stort och viktminskning i allmänhet. LCHF var minsann bekant!
Det finns en anledning att jag gick på Domus, dels gillar jag Domus, dels hade man litet rabatt på ett herrplagg om man hade med sig en liten pappersbit. Men det är inte Anledningen.
Anledningen är att på Domus blir man ok behandlad; inte som någon som Verkligen Borde ha gått ned minst 35 kg innan vederbörande vågade sätta foten i något lokalt klädpalats. Utom Boomerang här i stan, självklart, jag har ett kärt förhållande till den affären och dess expediter. Alltid vänligt och intresserade, men de har inte jeans i min storlek än =) Och Domus överger jag inte.
Är det inte intressant att se hur vanligt det är att folk behandlas - diskriminerar är ett kanske litet starkt ord, men känslan är besläktad - efter hur man tycker de borde skött sin kost och sin kropp?
Jag tror att det har att göra med den syn man har på sina medmänniskor i allmänhet; särskilt de vilka man reserverar själva epitetet för. I min praktik på socionomprogrammet har jag landat på socialtjänsten i min stad. Den enhet där mina handledare, mina kollegor och jag är verksam på handlägger många personer med ett relativt sett långvarigt behov av samhällets och i synnerhet socialtjänstens arsenal av stöd. Medmänniska är nog det långt bak i kön av ord många skulle kunna tänka sig att beskriva de med. Trots att många inte har minsta problem med vikten och enligt gängse klädaffärsmall borde de inkassera ett bättre bemötande än oss osmala.
Då märker man att det finns grader av paria-skap:
Smal och sliten utan pengar - en hand svävar över väktarknappen
Tjock och fattig - Ringa polaren och snacka om nästa helg
Fattig men smal - Tittar du bara?
Tjock och normalklädd - Tittar du bara eller behöver du hjälp? Efter tredje ögonkontakten. Kanske.
Ja ni fattar, det stör inte mig så oerhört att folk tror man är pantad för att man är överviktig. Det säger mer om personen i stort, det är inte så synligt heller. Men trist bemötande för att man inte ser ut som folk borde, det har jag svårt att tåla. Skillnaden märker man lätt om man orkar tänka på det.
Det tog i alla fall drygt en kvart innan jag fick tag i en expedit på Domus. Det gjorde mig inget. För henne jag fick hjälp av lade ned sin själ på att hjälpa en tjej med visst funktionshinder att inte känna sig funktionshindrad. Och att hitta kläder då, såklart. Sådant värmer, glöm inte ditt Domus!
Det kanske heter något annat där du bor, men idén är densamma. Men rätt vad det är finns den inte kvar för att sådana som du och jag, som bryr oss om medmänniskor - glömde bort att handla där.
Inget ändras för att du går ned i vikt.
Jo.
Men inget annat än dina mått; var du en glad typ innan har du troligen den egenskapen i behåll. En neggig Butter blir inte mindre butter av att bli smal, eller neggig.
På gott och ont kräver verkligt framgångsrika livskursförändringar en brytning med gamla (o)vanor men ger faktiskt dig också chansen att återuppfinna dig själv. Men det kan ta längre tid än kilona.
Och du trodde du slapp tänka på sådant?
Men det går det med.
Om du vill.
Peace.
I helgen nu köpte jag mina första jeans - i vuxen tid bör jag tillägga. En rätt juste köpupplevelse, blev det på Domus (!) här i stan. Underbart vänligt och intresserat bemötande och vi fick oss till livs en fin pratstund om livet i stort och viktminskning i allmänhet. LCHF var minsann bekant!
Det finns en anledning att jag gick på Domus, dels gillar jag Domus, dels hade man litet rabatt på ett herrplagg om man hade med sig en liten pappersbit. Men det är inte Anledningen.
Anledningen är att på Domus blir man ok behandlad; inte som någon som Verkligen Borde ha gått ned minst 35 kg innan vederbörande vågade sätta foten i något lokalt klädpalats. Utom Boomerang här i stan, självklart, jag har ett kärt förhållande till den affären och dess expediter. Alltid vänligt och intresserade, men de har inte jeans i min storlek än =) Och Domus överger jag inte.
Är det inte intressant att se hur vanligt det är att folk behandlas - diskriminerar är ett kanske litet starkt ord, men känslan är besläktad - efter hur man tycker de borde skött sin kost och sin kropp?
Jag tror att det har att göra med den syn man har på sina medmänniskor i allmänhet; särskilt de vilka man reserverar själva epitetet för. I min praktik på socionomprogrammet har jag landat på socialtjänsten i min stad. Den enhet där mina handledare, mina kollegor och jag är verksam på handlägger många personer med ett relativt sett långvarigt behov av samhällets och i synnerhet socialtjänstens arsenal av stöd. Medmänniska är nog det långt bak i kön av ord många skulle kunna tänka sig att beskriva de med. Trots att många inte har minsta problem med vikten och enligt gängse klädaffärsmall borde de inkassera ett bättre bemötande än oss osmala.
Då märker man att det finns grader av paria-skap:
Smal och sliten utan pengar - en hand svävar över väktarknappen
Tjock och fattig - Ringa polaren och snacka om nästa helg
Fattig men smal - Tittar du bara?
Tjock och normalklädd - Tittar du bara eller behöver du hjälp? Efter tredje ögonkontakten. Kanske.
Ja ni fattar, det stör inte mig så oerhört att folk tror man är pantad för att man är överviktig. Det säger mer om personen i stort, det är inte så synligt heller. Men trist bemötande för att man inte ser ut som folk borde, det har jag svårt att tåla. Skillnaden märker man lätt om man orkar tänka på det.
Det tog i alla fall drygt en kvart innan jag fick tag i en expedit på Domus. Det gjorde mig inget. För henne jag fick hjälp av lade ned sin själ på att hjälpa en tjej med visst funktionshinder att inte känna sig funktionshindrad. Och att hitta kläder då, såklart. Sådant värmer, glöm inte ditt Domus!
Det kanske heter något annat där du bor, men idén är densamma. Men rätt vad det är finns den inte kvar för att sådana som du och jag, som bryr oss om medmänniskor - glömde bort att handla där.
Inget ändras för att du går ned i vikt.
Jo.
Men inget annat än dina mått; var du en glad typ innan har du troligen den egenskapen i behåll. En neggig Butter blir inte mindre butter av att bli smal, eller neggig.
På gott och ont kräver verkligt framgångsrika livskursförändringar en brytning med gamla (o)vanor men ger faktiskt dig också chansen att återuppfinna dig själv. Men det kan ta längre tid än kilona.
Och du trodde du slapp tänka på sådant?
Men det går det med.
Om du vill.
Peace.
lördag, september 19, 2009
Alla som har gått på Viktväktarna räcker upp en hand
Ja, ni är säkert ett par stycken, min hand är uppe. En dag på mitt matbord enligt points-tabellen:
Frukost:
4 skivor bacon - 9 points
2 ägg - 4 points
2 msk vispgrädde - 4 points
2 skivor 34% ost - 4 points
Lunch:
2 bacon- och ostkorvar - 16-18 points
2 hg keso - 3 points
50 g majonnäs - 5 points
1 tomat - yay 0 points!
Kvällsmål:
300 g kött/entrecoté - 6-9 points
125 g sås - 12 points
sallad - 0 points! Igen!
Snabbt överslag: frukost 22 points, lunch, 25 points och kvällsmål 20 points. Summa 60 (EDIT: 67 blev det visst) points! Bara 29 över vad jag "fick" äta som medlem. Nu är jag inte helt hundra på pointsantalet kan diffa litet. Men på 67 points går jag ned, stadigt och är aldrig hungrig och inte beroende av äsch-points och småå bananer. Tapio, vad gör du nu för tiden??
In lard we trust.
-2,2 kg på två veckor, förresten.
Frukost:
4 skivor bacon - 9 points
2 ägg - 4 points
2 msk vispgrädde - 4 points
2 skivor 34% ost - 4 points
Lunch:
2 bacon- och ostkorvar - 16-18 points
2 hg keso - 3 points
50 g majonnäs - 5 points
1 tomat - yay 0 points!
Kvällsmål:
300 g kött/entrecoté - 6-9 points
125 g sås - 12 points
sallad - 0 points! Igen!
Snabbt överslag: frukost 22 points, lunch, 25 points och kvällsmål 20 points. Summa 60 (EDIT: 67 blev det visst) points! Bara 29 över vad jag "fick" äta som medlem. Nu är jag inte helt hundra på pointsantalet kan diffa litet. Men på 67 points går jag ned, stadigt och är aldrig hungrig och inte beroende av äsch-points och småå bananer. Tapio, vad gör du nu för tiden??
In lard we trust.
-2,2 kg på två veckor, förresten.
torsdag, september 17, 2009
För att anknyta till något tidigare inlägg
... vill jag på förekommen anledning meddela att LCHF-intresserade varken har intresse av världsherravälde eller åsiktspolisande. Tror jag.
I olika sammanhang har jag stött på intressanta attityder både tysta och explicita värderingar av vad jag och andra som bytt livsstil äter. Själv kunde jag bry mig mindre om vad andra väljer att sätta i sig, men inte mycket mindre ärligt talat, kanskeom jag ville ha receptet förresten.
Skeva ögonkast när man inte äter grönsaker och bara kött och majonnäs i personalmatsalen, smälter ett par Bregottpaket på den halvkassa maten på konferensen. Passar alla former av kaffebröd och ändå går ned i vikt och mår bra. Otäckt.
Om man ger sig in i debatt, blir man sedd som typ scientolog. Ja, nu har jag aldrig varit scientolog eller så, men jag börjar förstå vad för slags motstånd de fajtas mot. Men som sagt, se första meningen och jag tycker heller inte synd om organisationer eller enskilda som får skäppan full av ovett som försöker det ena eller det andra. Däremot ska man som avvikare vara hur tolerant som helst okunnigheten använder metoder som ovan. Otroligt.
Men vissa får en fullkomligt längtansfull och litet skamfylld blick när man talar om vispgrädde och hur gott det är till nästan allt. Det finns hopp. Men för mig och många andra ingår få av bokstäverna som utgör ordet kolhydrater i ordet hopp.
Eller näe inte så få, det ser jag nu, men inte alla i varje fall.
Om jag säger så här då: kolhydrater är inte synonymt med hopp för oss.
Ni fattar.
In lard we trust.
P.s. Drick vatten som bara den, dock.
I olika sammanhang har jag stött på intressanta attityder både tysta och explicita värderingar av vad jag och andra som bytt livsstil äter. Själv kunde jag bry mig mindre om vad andra väljer att sätta i sig, men inte mycket mindre ärligt talat, kanskeom jag ville ha receptet förresten.
Skeva ögonkast när man inte äter grönsaker och bara kött och majonnäs i personalmatsalen, smälter ett par Bregottpaket på den halvkassa maten på konferensen. Passar alla former av kaffebröd och ändå går ned i vikt och mår bra. Otäckt.
Om man ger sig in i debatt, blir man sedd som typ scientolog. Ja, nu har jag aldrig varit scientolog eller så, men jag börjar förstå vad för slags motstånd de fajtas mot. Men som sagt, se första meningen och jag tycker heller inte synd om organisationer eller enskilda som får skäppan full av ovett som försöker det ena eller det andra. Däremot ska man som avvikare vara hur tolerant som helst okunnigheten använder metoder som ovan. Otroligt.
Men vissa får en fullkomligt längtansfull och litet skamfylld blick när man talar om vispgrädde och hur gott det är till nästan allt. Det finns hopp. Men för mig och många andra ingår få av bokstäverna som utgör ordet kolhydrater i ordet hopp.
Eller näe inte så få, det ser jag nu, men inte alla i varje fall.
Om jag säger så här då: kolhydrater är inte synonymt med hopp för oss.
Ni fattar.
In lard we trust.
P.s. Drick vatten som bara den, dock.
måndag, september 14, 2009
Kh och min kropp.
Intressant va? Nej, men ärligt talat. Jag åt takeaway från en thaibuffé två dagar av tre förra veckan, försökte ladda så mycket kött det gick med det blev ju en del wokat. Vattenkastanj och broccoli mest tror jag. Pang sa det i vågen!
Bara vätska, såklart, men ändå. Nu flera dagar med litet/inga grönsaker börjar vätskebalansen rätta till sig. Jag känner redan på morgonen om jag samlat på mig, blev den känslan flera dagar.
Ägg, bacon och ost så ordnade det till sig och skippade grönsaker. Att man aldrig lär sig.
Bara vätska, såklart, men ändå. Nu flera dagar med litet/inga grönsaker börjar vätskebalansen rätta till sig. Jag känner redan på morgonen om jag samlat på mig, blev den känslan flera dagar.
Ägg, bacon och ost så ordnade det till sig och skippade grönsaker. Att man aldrig lär sig.
lördag, september 12, 2009
Andra delen, slutord.
-Så, kan man säga att hungern gjorde att du inte behöll viktnedgång från tidigare relativt lyckade viktnedgångsförsök?
-Precis, nu vet jag inte om jag kunde hoppat på LCHF efter att ha kört VV. Det spelar ingen roll för jag visste inte om LCHF och en form av svält som VV faktiskt handlar om är inte min melodi. Men jag gick ned 35+ kilo, det gjorde jag. Sedan blev det stopp. Och upp, då. Hade jag aldrig blivit hungrig igen så kanske ... Men det är ju problemet, de flesta blir hungriga.
-Så i princip handlar LCHF till en del om att man behåller eller sjunker i vikt för att hungern inte gör sig påmind?
-Kan man säga, plus att kroppen blir mer avslappnad i förhållande till vilka näringsämnen den behöver hamstra. Dessutom äter man mindre, fett mättar bättre. Mycket snack - polemik - om vad som är bra med högfettskost.
-Men det låter ju ganska behagligt att äta en massa kött, fisk och bacon hela dagarna? Vem vill inte det?
-Rätt, många, särskilt de runt normalvikt. Alla Älskar potatis, bröd et cetera. Det gjorde jag med, tror jag.
-Fast kroppen tar nog ett tag att ändra sin förbränning; nu när jag jobbade i trädgården blev jag litet yr i huvudet efter ett bra tags slitande. Snart två månader på LCHF, nu.
-Så, vad kan du berätta om andra effekter av kosten på dig?
-Bra sömn, bra ork ändå, full tankeskärpa, min blogg, haha. Relativt hög viktminskning också, förlorat drygt en dm i midjan och runt stussen samt gått ned nio kilo. Det är mest fördelar.
-Men ...?
-Tja, vissa maträtter och olika sorters matritualer får man återuppfinna. Texmex utan majs, chips och tortillas blir ju litet andefattigt. Se där, en nackdel!
-Hur känner du nu, så här ett tag in i LCHF-livsstilen?
-Äntligen.
Därmed är intervjun slut, tack för att ni läste.
In lard we believe.
fredag, september 11, 2009
Liten kvalitativ studie, asliten faktiskt. Men relevant.
Intervju med en LCHF-försöksperson. Han är 38 år, har en historia av jojobantning och mer eller mindre ständig hunger. Inga blodsockerproblem eller någon blodtrycksproblematik. Dock en övervikt som med åren blivit alltmer uttalad, personen har bestämt sig för att informera sig mer om LCHF efter kontakter med vänner. Idag går han på högskola sedan flera år och just nu praktiserar han inom offentlig förvaltning en bra bit hemifrån på morgnarna, resan sker med cykel.
Intervjuaren, medelålders socionomstudent.
-Hej!
Informanten, 38 årig högskolestuderande med ett psykologiintresse.
-Hej, det var länge sedan! Kul att se dig!
-Tack, tack, detsamma får man säga. Det var ju ett tag sedan nu, eller hur?
-Jo, vi sågs ju senast den 21e juli. Det var ju då du hade beslutat att ta kontakt med en LCHF-handledare, inte sant?
-Ja det var dags för förändring och en del information hade legat hos mig och mognat kan man säga. I förra våras träffade vi vänner till min sambo, där tjejen frågade om kostvanor och sådant appropå inget särskilt. Jag minns inte hur vi kom in på det, men jag minns att hon pratade om att äta bacon, ägg och korv till frukost. Och gå ned i vikt på det. Osannolikt tyckte jag, min sambo vägrade tro på det och eftersom även jag var tveksam blev det inget av det hela utom att jag lånade Sten Stures bok; som naturligtvis blev liggande.
-Det var väl synd? Att du inte läste den, menar jag?
-Det kan man väl lugnt säga, men bättre sent än aldrig. Att bara läsa boken är osäkert om det hade gett mig insikten och tron att det här är något jag kan tro *på*. Fast Sten skriver samma sak, att LCHF var något han kunde tro på, läste jag nyligen mycket senare.
-Hur började du med LCHF? Eftersom du inte läst upp dig på bloggar och så?
-En kvinna som heter Nicole hade vi telefonkontakt med i min sambos väninnas regi och efter ett introduktionssamtal per telefon beslöt vi oss för att "prova".
-"Prova"?
-Jo, för att det är lätt som oinvigd eller vad man ska kalla det, att tro att LCHF är en diet eller ett gäng lättköpta slogans på glättat papper med en massa kuponger att klippa ut.
-Men ...
-... det är det inte. Det är ett annat sätt att leva. Utan massa E och utan superövervikt och med äkta käk. Bra frukost, bra lunch och kött och sås till kvällen.
-"Bra" frukost? Som typ havregrynsgröt och lättfil?
-Nej, bra frukost sa jag ju. Ägg, vispgrädde och bacon eller korv. Eller både och om du är sugen. För du orkar inte äta mer för att du är sugen, du vill bara sluta äta när du fått ditt behov tilfredsställt.
-Ungefär som man äter frukost i England?
-Ja, utom toasten och kanske bönorna. Mer bacon istället. In lard we trust brukar jag skriva på min blogg. KRAV-märkt köpte jag redan innan - undantagsvis - och natriumglutamat, -inosinat och allt vad de heter smakförstärkarna var bannlysta. Kolhydraterna var däremot trägna gäster runt midjan och på matbordet.
-Vaddå, äter du inte bröd???
-Nope, inte en skiva sedan 21e juli. Fast nu ljuger jag litet, 2 skivor Finn Crisp har jag fått i mig, eller tre ...
-Sedan?
-Dess.
-Jaha.
-Ingen pasta, potatis eller ris och nudlar heller. Frukten fick skatta åt förgängelsen den med. Men jag skrattar hela vägen till badrummet och garderoben. Ett litet pris för ett nytt liv. Utan hunger. Gillar du egentligen att vara hungrig?
-Men då äter man ju bara, väl?
-Ja som i mitt fall: hela tiden typ. Mellanmål, mat innan maten, godis i affären, mys med glass på kvällen.
-Så du tänkar *aldrig* på glass eller justa mackor längre?
-Nej, det gör jag faktiskt inte. Hade jag någonsin varit hungrig så kanske ... I och för sig.
-Men om du inte ätit på 6 timmar-
-Så äter jag.
-Men om du inte är hungrig, hur vet du att du skall äta?
-Say hello to my little friend: Skalman. Mat och sovklockans fader.
-Kan du äta allt då?
-Nja, allt utom pasta ris yadda yadda yadda. Bufféer är ett måste i stort sett.Fast till och med på IKEA senast var de förstående och laddade på fett - hehe - med sås och grönsaker.
-Men ändå, rostat bröd med kaviar och philadelphia...?
-Tja, varför inte nygräddade våfflor?
-Åhh vad sugen jag blev!
-Smakade tvärt ingenting, vi blev bjudna bort senast och det doftade verkligen gott av våffelbakandet. Men smakade inget alls, inte i förhållandet till den överjordiska kombinationen av minnen från barndomen och krasandet mellan tänderna och doften. Doften. Men det var bara doften som verkligen höll vad den lovade. Min dotter högg dock in med god aptit på den tredjedelen jag inte ville äta.
-Ett slags antiklimax, förstår jag dig rätt?
-Fullständigt.
Intervjun fortsätter i nästa avsnitt av Verkligt vetande, snart på en blogg nära dig.
Intervjuaren, medelålders socionomstudent.
-Hej!
Informanten, 38 årig högskolestuderande med ett psykologiintresse.
-Hej, det var länge sedan! Kul att se dig!
-Tack, tack, detsamma får man säga. Det var ju ett tag sedan nu, eller hur?
-Jo, vi sågs ju senast den 21e juli. Det var ju då du hade beslutat att ta kontakt med en LCHF-handledare, inte sant?
-Ja det var dags för förändring och en del information hade legat hos mig och mognat kan man säga. I förra våras träffade vi vänner till min sambo, där tjejen frågade om kostvanor och sådant appropå inget särskilt. Jag minns inte hur vi kom in på det, men jag minns att hon pratade om att äta bacon, ägg och korv till frukost. Och gå ned i vikt på det. Osannolikt tyckte jag, min sambo vägrade tro på det och eftersom även jag var tveksam blev det inget av det hela utom att jag lånade Sten Stures bok; som naturligtvis blev liggande.
-Det var väl synd? Att du inte läste den, menar jag?
-Det kan man väl lugnt säga, men bättre sent än aldrig. Att bara läsa boken är osäkert om det hade gett mig insikten och tron att det här är något jag kan tro *på*. Fast Sten skriver samma sak, att LCHF var något han kunde tro på, läste jag nyligen mycket senare.
-Hur började du med LCHF? Eftersom du inte läst upp dig på bloggar och så?
-En kvinna som heter Nicole hade vi telefonkontakt med i min sambos väninnas regi och efter ett introduktionssamtal per telefon beslöt vi oss för att "prova".
-"Prova"?
-Jo, för att det är lätt som oinvigd eller vad man ska kalla det, att tro att LCHF är en diet eller ett gäng lättköpta slogans på glättat papper med en massa kuponger att klippa ut.
-Men ...
-... det är det inte. Det är ett annat sätt att leva. Utan massa E och utan superövervikt och med äkta käk. Bra frukost, bra lunch och kött och sås till kvällen.
-"Bra" frukost? Som typ havregrynsgröt och lättfil?
-Nej, bra frukost sa jag ju. Ägg, vispgrädde och bacon eller korv. Eller både och om du är sugen. För du orkar inte äta mer för att du är sugen, du vill bara sluta äta när du fått ditt behov tilfredsställt.
-Ungefär som man äter frukost i England?
-Ja, utom toasten och kanske bönorna. Mer bacon istället. In lard we trust brukar jag skriva på min blogg. KRAV-märkt köpte jag redan innan - undantagsvis - och natriumglutamat, -inosinat och allt vad de heter smakförstärkarna var bannlysta. Kolhydraterna var däremot trägna gäster runt midjan och på matbordet.
-Vaddå, äter du inte bröd???
-Nope, inte en skiva sedan 21e juli. Fast nu ljuger jag litet, 2 skivor Finn Crisp har jag fått i mig, eller tre ...
-Sedan?
-Dess.
-Jaha.
-Ingen pasta, potatis eller ris och nudlar heller. Frukten fick skatta åt förgängelsen den med. Men jag skrattar hela vägen till badrummet och garderoben. Ett litet pris för ett nytt liv. Utan hunger. Gillar du egentligen att vara hungrig?
-Men då äter man ju bara, väl?
-Ja som i mitt fall: hela tiden typ. Mellanmål, mat innan maten, godis i affären, mys med glass på kvällen.
-Så du tänkar *aldrig* på glass eller justa mackor längre?
-Nej, det gör jag faktiskt inte. Hade jag någonsin varit hungrig så kanske ... I och för sig.
-Men om du inte ätit på 6 timmar-
-Så äter jag.
-Men om du inte är hungrig, hur vet du att du skall äta?
-Say hello to my little friend: Skalman. Mat och sovklockans fader.
-Kan du äta allt då?
-Nja, allt utom pasta ris yadda yadda yadda. Bufféer är ett måste i stort sett.Fast till och med på IKEA senast var de förstående och laddade på fett - hehe - med sås och grönsaker.
-Men ändå, rostat bröd med kaviar och philadelphia...?
-Tja, varför inte nygräddade våfflor?
-Åhh vad sugen jag blev!
-Smakade tvärt ingenting, vi blev bjudna bort senast och det doftade verkligen gott av våffelbakandet. Men smakade inget alls, inte i förhållandet till den överjordiska kombinationen av minnen från barndomen och krasandet mellan tänderna och doften. Doften. Men det var bara doften som verkligen höll vad den lovade. Min dotter högg dock in med god aptit på den tredjedelen jag inte ville äta.
-Ett slags antiklimax, förstår jag dig rätt?
-Fullständigt.
Intervjun fortsätter i nästa avsnitt av Verkligt vetande, snart på en blogg nära dig.
onsdag, september 09, 2009
Varför duger man inte? Eller varför skulle man inte duga?
Duger du inte? Säger vem? Tidningarna? Teve? Din klädaffär som inte för kläder i din storlek längre?
Själv får jag otroligt kassa vibbar av vissa viktminskningsföretags marknadsföring. De kan inte ge dig en själ, tyvärr. Allt vad de heter; VV, Extravaganza, Viktklubb etc etc ad nauseam.
Blir du en mer attraktiv människa? Vad är ditt motiv för att vilja ändra på den del av livet din övervikt utgör? En attraktiv partner för mig har utan att rangordna:
Humor
Sexlust
Generositet
Tycke för dig
Självrespekt
Självdistans
Jag tror inte ondskans kungadömes utsända explicit vågar försöka kränga på dig de grejerna utan att riskera ordentliga böter. Det betyder inte att reklamen inte försöker få dig att förstå att de grejerna får du på köpet! Motivationen är här som eljest: dina pengar.
Tyck om dig själv, men inte genom att dränka hjärnan i vin och sprit och din kropp med socker. För vem är du egentligen, varför förtjänar du ett bra liv? Jag kan svaret på de frågorna vad gäller mig, dessutom har jag en god idé hur de svaren kan formuleras i stort.
Men inte säger jag dig: Du är vad du äter, eller håller upp en sådan plattityd som en trosbekännelse.
Ja, jag avskyr Anna Skipper och hennes gelikar, BMI 20-människor som tycker feta människor är dumma och tröga men inte drar sig för att försöka göra en rejäl hacka på nämnda personer. Inte ens de som tror på Ann-sagorna är dumma och tröga; de har bara övertygats om att lyckan finns i att själv bli smal och kunna diskriminera alla andra fetton. En stark någotsåhär normalviktig kropp tjänar dig bättre och oftast fler år. Det är allt, de som inte gillar dig för dig kan du ge på båten *).
Ett värdigt liv eller bristen på ett kan se olika ut, har jag lärt mig. Men min uppfattning är att god hälsa är när varken fysiska eller psykiska omständigheter behöver hindra dig från att få försöka må så bra som möjligt.
In lard we trust.
*) Fast om HON eller HAN faller nu, ska du ha kul en stund innan du dumpar den ytliga djäveln.
Själv får jag otroligt kassa vibbar av vissa viktminskningsföretags marknadsföring. De kan inte ge dig en själ, tyvärr. Allt vad de heter; VV, Extravaganza, Viktklubb etc etc ad nauseam.
Blir du en mer attraktiv människa? Vad är ditt motiv för att vilja ändra på den del av livet din övervikt utgör? En attraktiv partner för mig har utan att rangordna:
Humor
Sexlust
Generositet
Tycke för dig
Självrespekt
Självdistans
Jag tror inte ondskans kungadömes utsända explicit vågar försöka kränga på dig de grejerna utan att riskera ordentliga böter. Det betyder inte att reklamen inte försöker få dig att förstå att de grejerna får du på köpet! Motivationen är här som eljest: dina pengar.
Tyck om dig själv, men inte genom att dränka hjärnan i vin och sprit och din kropp med socker. För vem är du egentligen, varför förtjänar du ett bra liv? Jag kan svaret på de frågorna vad gäller mig, dessutom har jag en god idé hur de svaren kan formuleras i stort.
Men inte säger jag dig: Du är vad du äter, eller håller upp en sådan plattityd som en trosbekännelse.
Ja, jag avskyr Anna Skipper och hennes gelikar, BMI 20-människor som tycker feta människor är dumma och tröga men inte drar sig för att försöka göra en rejäl hacka på nämnda personer. Inte ens de som tror på Ann-sagorna är dumma och tröga; de har bara övertygats om att lyckan finns i att själv bli smal och kunna diskriminera alla andra fetton. En stark någotsåhär normalviktig kropp tjänar dig bättre och oftast fler år. Det är allt, de som inte gillar dig för dig kan du ge på båten *).
Ett värdigt liv eller bristen på ett kan se olika ut, har jag lärt mig. Men min uppfattning är att god hälsa är när varken fysiska eller psykiska omständigheter behöver hindra dig från att få försöka må så bra som möjligt.
In lard we trust.
*) Fast om HON eller HAN faller nu, ska du ha kul en stund innan du dumpar den ytliga djäveln.
tisdag, september 08, 2009
Vad gör man inte för pengar egentligen?
Fick reklam från ondskans imperium igår. Viktväktarna för alla er nytillkomna läsare. Falskt, braskande och rent lögnaktigt är olika sätt att benämna reklamen som sådan.
En person med BMI 22 som gör reklam för VV, säljer sig totalt, snackar om att hon struntar i träningen och kosten *heeela* sommaren och att all motivation rinner av vederbörande. Bra, då slipper vi se hennes dravel i rutan i varje fall sommartid.
Nu är det dags för mig att leva hälsosamt igen! Tur att Viktväktarna finns ...
Det måste gå dåligt för VV, allt gratis och halva första månaden för dryga 175 spänn. Förr kostade allt första månaden ca 600 om jag minns rätt. I veckan som kommer ska jag representera hur många av deras points omräknat jag sätter i mig och ändå sjunker över ett kilo i veckan. Jag ska även försöka komponera en meny av de 38 points jag fick som daglig ranson. Det kanske räcker till en frukost.
Är man dum i huvudet för att man är fet á la Anna Skippers förfäktanden? Är vi till sist så indoktrinerade att vi gör vad som helst bildligt och bokstavligt för att passa in och inte bli diskriminerade av trångsynta normalviktiga. Jag ska börja läsa en bok: "Övervikt handlar om känslor" appropå hur livet och självbilden förändras när man går ned en massa.
Är du "tjock" i själen hjälper det inte mycket att vågen säger emot, tyvärr. Det blir lättare att hitta kläder men en identitet du kan stå för och våga vara måste du konstruera själv. Mer om detta i afton eller så, jobbet på socialtjänsten kallar.
Ha det gott.
En person med BMI 22 som gör reklam för VV, säljer sig totalt, snackar om att hon struntar i träningen och kosten *heeela* sommaren och att all motivation rinner av vederbörande. Bra, då slipper vi se hennes dravel i rutan i varje fall sommartid.
Nu är det dags för mig att leva hälsosamt igen! Tur att Viktväktarna finns ...
Det måste gå dåligt för VV, allt gratis och halva första månaden för dryga 175 spänn. Förr kostade allt första månaden ca 600 om jag minns rätt. I veckan som kommer ska jag representera hur många av deras points omräknat jag sätter i mig och ändå sjunker över ett kilo i veckan. Jag ska även försöka komponera en meny av de 38 points jag fick som daglig ranson. Det kanske räcker till en frukost.
Är man dum i huvudet för att man är fet á la Anna Skippers förfäktanden? Är vi till sist så indoktrinerade att vi gör vad som helst bildligt och bokstavligt för att passa in och inte bli diskriminerade av trångsynta normalviktiga. Jag ska börja läsa en bok: "Övervikt handlar om känslor" appropå hur livet och självbilden förändras när man går ned en massa.
Är du "tjock" i själen hjälper det inte mycket att vågen säger emot, tyvärr. Det blir lättare att hitta kläder men en identitet du kan stå för och våga vara måste du konstruera själv. Mer om detta i afton eller så, jobbet på socialtjänsten kallar.
Ha det gott.
måndag, september 07, 2009
Korven Gud glömde
Gör det ni med, björnkorv är inget att ha. Enda förpackningen utan MSG som inte var typ 300 g i när jag skulle kolla snabblunchgrejer.
Men, ost till fm-kaffet, ovannämnda kotv till lunch höll mig ändå igång mentalt och fysiskt. Skönt.
Grekisk sallad utan isberg, med stekt bacon och ostkorv och massa oliver, olja och vinäger på *mmm*
Men, ost till fm-kaffet, ovannämnda kotv till lunch höll mig ändå igång mentalt och fysiskt. Skönt.
Grekisk sallad utan isberg, med stekt bacon och ostkorv och massa oliver, olja och vinäger på *mmm*
söndag, september 06, 2009
Fika med ost
Ska ta med manchego till fikat imorgon. Träffade Nicole och M idag, det var trevligt. Kokosvåfflorna var ok, pajen och salladen var fina. Kul att äta LCHF man själv inte lagat.
Såg sista Houseavsnittet på säsong 5, skumt och tungt värre för gamle House. Nu måste jag knoppa.
Natti, natti sov så gott.
Såg sista Houseavsnittet på säsong 5, skumt och tungt värre för gamle House. Nu måste jag knoppa.
Natti, natti sov så gott.
lördag, september 05, 2009
Varför är (var) bröd så viktigt?
Nu har jag provat på två olika sorters matföreteelser, nämligen kräftskiva och fajitaskväll utan bröd i någon form.
Aptrist är ett adjektiv jag kommer att tänka på, en annan sak är hur många saker är "goda" uteslutande på grund av att tillbehören är kolhydratstinna? Kräftor utan rostat bröd blev ju liksom ... Jaha? Att man kan äta snarast hur mycket kräftor, majo och västerbotten man vill, hjälpte inte. Snyft. Näe, men det var konstigt. Får rapportera nästa år igen.
En redig fajitasrulle utan rulle? Stekt marinerat kött med massa coola såser. Gott - ja - men har inte mycket med fajitas att göra. Är snarare en helt ny rätt.
Grym salsasås:
1 burk hela skalade tomater ekologiska
Cayennepeppar
Chilipulver
Paprikapulver
Vitlökspulver
Salt
Socker - typ 1 krm
½ dl koncentrerad tomatpure
1 stor lök, finhackad
En nypa koriander
2 msk Harissa
Klipp sönder tomaterna halvnoga och blanda allt, tycker du en stor lök låter mycket så kör ändå du blir inte besviken.
Inga E, men kolla harissan. Blandas gärna en dag i förväg. Sockret är en försumbar mängd som Airam skriver ibland =)
Peace.
Aptrist är ett adjektiv jag kommer att tänka på, en annan sak är hur många saker är "goda" uteslutande på grund av att tillbehören är kolhydratstinna? Kräftor utan rostat bröd blev ju liksom ... Jaha? Att man kan äta snarast hur mycket kräftor, majo och västerbotten man vill, hjälpte inte. Snyft. Näe, men det var konstigt. Får rapportera nästa år igen.
En redig fajitasrulle utan rulle? Stekt marinerat kött med massa coola såser. Gott - ja - men har inte mycket med fajitas att göra. Är snarare en helt ny rätt.
Grym salsasås:
1 burk hela skalade tomater ekologiska
Cayennepeppar
Chilipulver
Paprikapulver
Vitlökspulver
Salt
Socker - typ 1 krm
½ dl koncentrerad tomatpure
1 stor lök, finhackad
En nypa koriander
2 msk Harissa
Klipp sönder tomaterna halvnoga och blanda allt, tycker du en stor lök låter mycket så kör ändå du blir inte besviken.
Inga E, men kolla harissan. Blandas gärna en dag i förväg. Sockret är en försumbar mängd som Airam skriver ibland =)
Peace.
torsdag, september 03, 2009
Hur står sig LCHF i skolan?
... eller snarare, hur står sig lågkolhydratskost när tankearbete och -skärpa krävs? I'm about to find out.
Grundade med ägg, bacon och grädde samt två baljor kaffe. Inte hungrig än, såklart. Rullade fyra skivor Schwarzwaldskinka med Philadelphia i till lunch, lätt att bära med sig och fyller nog behoven. En matsäck som är på två hekto och 175 kubikcentimeter är faktiskt mer praktiskt också. Det är en lång dag idag.
Men det var grönt. Kh är överskattade.
Grundade med ägg, bacon och grädde samt två baljor kaffe. Inte hungrig än, såklart. Rullade fyra skivor Schwarzwaldskinka med Philadelphia i till lunch, lätt att bära med sig och fyller nog behoven. En matsäck som är på två hekto och 175 kubikcentimeter är faktiskt mer praktiskt också. Det är en lång dag idag.
Men det var grönt. Kh är överskattade.
tisdag, september 01, 2009
Antiklimax är också klimax
Skoldagen blev kortare än förutsett, därav inget problem med att äta något på lunchen nära skolan.
Kom hem 1230, åt 2 röda pölser med proportionen fett/kh+proteiner nära idealet för viktminskning, 1,33:1. Blev en sked keso, litet räksallad till och en halv liter vatten.
-2,7 kilo på två veckor denna gång, även måtten osthyvlades ned. -Det tar sig, sa fettbrännaren.
In lard we trust, in diet we bomb.
Kom hem 1230, åt 2 röda pölser med proportionen fett/kh+proteiner nära idealet för viktminskning, 1,33:1. Blev en sked keso, litet räksallad till och en halv liter vatten.
-2,7 kilo på två veckor denna gång, även måtten osthyvlades ned. -Det tar sig, sa fettbrännaren.
In lard we trust, in diet we bomb.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)