Jag har funderat till och från sista tiden över mina motiv till att göra GBY. Eller ja, det blev ju ingen, men varför ville jag göra en?
Kom på nu att jag måste ringa sjukhuset och ta bort min plats i kön. För ett sådant ingrepp vill jag aldrig göra. Hur som helst.
Men vad gör man? Med explosiv, livsfarlig övervikt, inget man gör verkar hjälpa och pressen av konstant hunger gör att alla föresatser och planer faller ihop som korthus inom loppet av veckor.
Om man jämför alla fördelar med att leva med LCHF är faktiskt det faktum att man slipper hungerkänslor den allra, allra främsta. Jag går inte och lägger mig hungrig och vaknar inte hungrig. Maten smakar gott och numera tar jag det ännu lugnare när jag äter så jag uppnår mättnadskänsla en liten stund efteråt. Det tog ett tag att vänja sig vid det; med kh i maten blev jag ju i princip hungrigare medans man äter tills kroppen slutligen säger stopp.
I alla fall: varför GBY, gastric bypass? Ät 1½-2 dl föda resten av livet och säg nej till kolsyrade drycker i varje form och glöm feta maträtter i allmänhet.
Vad är det man går ned av? *Vad* är det kroppen går ned? Vatten och muskler till stor del. Sedan att musklers förmåga att bränna fett är aningens överskattad, men de 95 kilo muskler jag har "drar" ändå en 800 kcal om dagen. Kroppen drar sig dock inte för att omvandla musklerna till protein för driften om du inte får i dig tillräckligt. Proteinpulver är bara att glömma och muskelförlust är en del av spelets regler blev jag åthutad av en dietist under GBY-informationen på sjukhuset i stan.
Bara risken om ca 30% att du måste göra en operation till är ju avskräckande bara den. Men är feta människor så lata och dumma att de vill ha en quick-fix till allt eller är det ett samhälles krav man förgäves försöker leva upp till och konformera sig till? Eller blir man indoktrinerad att om man är fet så har man inget val. Hur realistiskt är det att gå ned 50-60 kilo? Vilket stöd har man att hämta? Från vänner, familj och samhälle?
Man är ärligt talat rätt ensam om att försöka gå ned. Inte för att man inte har vänner eller familj eller partner utan för att de kan inte gå ned åt en.
Skulle man frågat runt på GBY-mötet om folket hellre skulle valt ett annat sätt att gå ned sextio kilo utan att snöra av magen för livet och inte behöva äta med tesked resten av livet; hur många hade lidit sig igenom alla trista fakta man fick sig till livs? Med risken för att dö på op-bordet, om-operation, depression, reflux etc ad nauseam?
Ett fåtal som kanske visste med sig att enda vägen är ett fysiologiskt "Antabus" som inte tillåter missbruk och man får så obehagliga hjärtklappningar om man missköter sig med maten - dumping.
-Det misstaget kommer NI ALLA ATT GÖRA, SÄKERT MÅNGA GÅNGER TILLS NI LÄR ER, sa Dietisten förresten. Tack, tack för förtroendet.
Se källa:
http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=6632
Citat ur artikeln ovan:
"Ett observandum hos kirurgpatienterna kan vara deras tidigare start av övervikten. De flesta av dem utvecklade sin övervikt under barndomen, och detta innebär att de har en bild av sig själva endast som feta. Det är ett potentiellt viktigt, men ännu lite uppmärksammat, faktum att den feta kroppshyddan i sig kan ha kommit att utgöra en väsentlig del av identiteten [17]. Hos patienter med fetma sedan barndomen finns det ingen annan känd vuxen kroppsidentitet än tillståndet med fetma."
Det här kan vara ett aber, det är bra att sådant också står med. Men det säger mer om den identitet feta gärna tilldelas - än den de helst vill skapa åt sig själva.
In lard we trust.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej. funderar vad du får att dina 95 kilo muskler drar 800 kcal/dag i från? väger man 100kg(blandat muskler /fett/ organ osv) så gör man av med över 1500kcal/dag i vila.. så dina 95kilo muskler drar nog betydligt mer än 800kcal/dag
SvaraRaderaTack för kommentaren.
SvaraRaderaJag hade nog själva muskelmassans driftsekonomi i åtanke, inte hela min varelse. Appropå hur mycket musklerna "drar" läste jag om energiåtgången i Time magazine för en tid sedan. Har tidningen kvar någonstans.
Kunde varit tydligare, tydligen =)
Jag har gjort en GBP, äter inte med tesked, kan äta mer än 2 dl mat åt gången. Har aldrig dumpat. Ej tappat muskelmassa då jag varit mycket noggrann att få i mig de proteiner jag dagligen behöver, vilket också kirurgerna upplyser en om. Jag vet att sägnerna och ryktena är många kring GBP, men för mig och många med mig har detta blivit verkligt lyckat. Jag har kört i princip LCHF sedan jag gjorde min op och skattar mig lycklig att jag aldrig känner saknad efter större mängder mat än vad jag får i mig. Det som gått upp för mig efter open, som var en stor rädlsa innan, är att jag faktiskt är nöjd när jag ätit den mängd mat som mättar. Det kan vara ca 2,5 dl mat, det kan också vara betydligt mer, men känslan är alltså exakt som innan open då jag lätt kunde äta 3 ggr så mycket. Precis lika nöjd alltså, men ingen viktuppgång. Tillbaka till rädlan jag hade innan op. Jag funderade mycket på allt jag skulle komma att sakna när jag gjort open, tänk att aldrig kunna äta mycket, tänk att aldrig kunna dricka kolsyrat (vilket är fel, Danderyd ger kolsyrat direkt efter open, i Skåne får man dricka det efter ca 3 månader, tills skarvarna läkt samman)osv. ingen av mina farhågor besannades. Jag kan äta allt jag vill, och äter mig precis lika mätt nu som innan. Det är ingen quickfix, då man efter ca 6 månader efter open måste göra resterande kilon av sig själv. Vad jag stoppar i munnen är fortfarande jag som avgör. Efter ca 6 månader så ökar tarmen sitt omfång, risken att dumpa avtar, kroppen vänjer sig vid sockerrik föda och det är då många väljer att fortsätta med sina gamla vanor och börjar gå upp i ivkt igen. Jag har verkligen försökt att ända mitt sät att tänka på mat, och har därmed använt open som redskap inte som en quickfix. Jag beundrar de som klarar sin viktnedgång med hjälp utav LCHF (enbart) och är själv en av de som inte klarat det. Jag gav efter för vad många kallar quickfix metoden, har gått ner 65 kg, är normalviktig och mår superbt.
SvaraRaderaMed vänlig hälsning en nöjd GBP-opad Odd oldies
Det är bra med olika perspektiv på olika saker, tack för din utförliga återkoppling angående ett lyckat ingrepp.
SvaraRaderaNu är mitt inlägg gammalt, nästan i början av min "bloggkarriär", jag har funderat och reflekterat mycket över GBY och allt annat. Den ibland smått raljerande tonen är tänkt att problematisera samhällets s.k. stöd; från omvärld till sjukvård. Jag känenr att att mer nutida inlägg är på sin plats, tack för inspirationen!